Folkpartistiska tanter

Skrev just på FB till Lotta Edholm att den där tanten är, som Gudrun, medialt geni, men det som de gör: är det rätt? Tanten fick fyra miljoner av sitt älskade EU för lokalsnickrade eller kanske lokalvirkade prylar. Pengarna tog slut, ingen ville ha verksamheten, men så vips byta dalahemkört till Brysselhusvagn - älskat av de som behöver hitta bra bilder och stories. Hon använder allt hon har mycket skickligt, precis som Gudrun, och vips! Extas! Hur var det med demokratin?

Kommentar till Vetenskapsakademins skolarbetsgrupp

Om trenden fortsätter kommer svensk skola inte kunna utbilda landets elever i naturvetenskapliga ämnen, matematik och teknik. Vad det sedan ger för effekt för svenska företag, forskning och utveckling är så skrämmande att det verkar som om ingen riktigt vill tänka på det. Redan idag är situationen minst sagt besvärlig, vilket klart framgår av debattartikeln den 5 januari från Vetenskapsakademiens skolarbetsgrupp.

Deras förslag om att ge disputerade betald lärarutbildning ligger helt i linje med det förslag till en ny, högkvalitativ och fristående lärarutbildning som jag har tagit initiativet till. Men den som tror att man med några åtgärder här och där, åtgärder som framför allt skall gå fort och vara billiga, förstår inte problemets egentliga karaktär. För att attrahera duktiga studenter till att bli lärare krävs något annat och mycket mer än att ge alla lärare mer betalt. Av debattartikeln framgår att 70 procent av dem som undervisar i teknik och 50 procent av dem som undervisar i fysik inte har någon ämnesutbildning alls. Vad tror ni deras elever lär sig? Vem skall kunna sätta betyg för dessa elever i framtiden när inte lärarna kvalificerar för detta? Skall vi ge även dem 10 000 kronor mer i månaden? Vem tror att vi därmed har löst frågan om lärarnas status? Gör man det är man mer än lovligt naiv.

Det är ett känt faktum att institutioner inte förmår reformera sig inifrån, de behöver ett kraftfullt yttre tryck för att påbörja sin förändringsprocess. När det gäller lärarutbildning är därför lösningen en ny och fristående lärarutbildning. Det som behövs är en utbildning som har mycket högt ställda krav på studenterna både vad gäller deras ämneskunskaper och deras förmåga att ge sina kunskaper vidare till eleverna. Då behövs mycket, mycket mer än vad som idag förmedlas till blivande lärare. Glöm inte att de allra duktigaste studenterna dessutom inte heller vill studera ihop med dem som inte har något akademiskt intresse, som valt lärarutbildning i kanske fjärde hand och som med nöd och näppe själva klarat sin gymnasieutbildning.

Vill vi ta tag i dessa för landet helt avgörande frågor är det inte quick fix och fine tuning som behövs, hur lockade det än är. Det behövs en utbildning som bär vidare akademins stolthet byggd på gedigen kunskap, vedertagen forskning och höga krav. Förslaget finns färdigt, nu måste alla parter våga se vad som faktiskt måste göras. En bred politisk samling stödd av organisationerna, näringslivet och akademin kan återge Sverige hoppet om en skola för alla med högt ställda mål. En skola för vår tids kunskapssamhälle.

Status och lärarlegitimation

Mycket arbete, pengar och personalresurser har lagts på att ge lärare legitimation efter mönster från läkarnas. Allt i syfte att återskapa lärarnas status. Den bygger på att det skall finnas krav som bara en gedigen utbildning kan ge.

Hur kommer det sig då att man samtidigt skapar olika short cuts och quick fix in till läraryrket? Vem skulle låta sig opereras av läkaren som just genomgått sommarkurser Teach Med? Eller ta behandling från läkaren som hade fått lov att skippa AT-tjänstgöringen?

Svaret är nog tyvärr en blandning av önsketänkande och hybris plus att det är så mycket billigare. Men det är inte statushöjande kvalitetstänkande. Det kostar mycket mer, men har i stället stora möjligheter att nå målen.

Apropå PISA-utvärderingen

Är det de 13 respektive 26 procenten friskolor i grundskola och gymnasium som gör det? Är det för att betyg nu ges från år 6 i stället för år 8, eller för att de alls ges? Är det för att skolan är kommunal och inte statlig? Är det kepsarnas och mobiltelefonernas fel? Skol- och utbildningsdebatten handlar om mängder av olika personliga och politiska käpphästar som i huvudsak fungerar som slagträn men som inte avgör hur det går för våra barn och ungdomar. Debatten hamnar i att får vi bara bort det fria valet (vänstern), höjer lärarlönerna (facket) eller inför betyg och katedrar (högern), så löser sig allt till det bästa. Men alla som sysslar med skola och utbildning vet egentligen att det inte alls är så.

Oavsett politisk färg vet alla vad som är den avgörande faktorn för hur det går för eleverna: läraren. Vad som gör en bra lärare finns det många åsikter om, men vi stöper ändå alla i samma form. En form som visat sig ha mycket stora brister.

Skola och lärarutbildning är stora, tunga kolosser. Skolan är landets största arbetsplats, lärarutbildningen är universitetens största utbildning. Alla som satt sig in i stora enheters utvecklingsförmåga vet att de aldrig förmår reformera sig inifrån. Forskningen på området visar detta mycket tydligt. De människor och de strukturer som finns i det etablerade systemet har enorm motståndskraft mot grundläggande förändring. Det krävs ett yttre tryck, det vill säga konkurrens. Många förknippar konkurrens med något som är otrevligt, men västvärldens fantastiska utveckling vetenskapligt, ekonomiskt och kulturellt under den moderna tiden bygger helt och hållet på vad som kallas institutionell konkurrens. Att inte allt stöps i samma form.

Vi förblir inte en avancerad kunskapsnation med excellenta universitet om inte skolan ger våra barn och ungdomar en gedigen skolutbildning. Vi kan inte avskaffa ungdomsarbetslöshet och social utslagning om inte skolan ger våra barn och ungdomar en gedigen skolutbildning. Därför är en högklassig lärarutbildning nyckeln till kultur, ekonomisk framgång och social rättvisa, dvs. nyckeln till Sveriges framtid. Ett gott samhälle för alla människor, oavsett studiebegåvning och socialt och nationellt ursprung.

Vad är då lösningen? Min lösning, som får stöd inte bara från de främsta forskarna i världen på området utan också från inhemska forskare som vågar frigöra sig från det stora tryck som utbildningselitens insiders utövar, är en ny fristående topputbildning. En lärarutbildning som inte dras med ett arv av gamla strukturer, gamla föreställningar och ett mer än halvsekelgammalt pedagogiskt etablissemang. En helt ny lärarhögskola som självständigt kan utveckla sin verksamhet i nära kontakt med internationell forskning och sikta till absolut toppkvalitet. En självständig lärarhögskola i stiftelseform som inte har vinstintresse utan söker frihet inom forskningen. En självständig lärarhögskola - Johan Skyttes högskola - som gör lärarna till en elitgrupp, återställer läraryrkets status och kan fungera som en katalysator för hela landets lärarutbildning . 

Värna kronan, värna vår självständighet!

Till riksdagens ledamöter

EU:s valutaunion är i djup kris. Men kriser är gyllene tider för Bryssel. Det är då etablissemanget kan flytta fram sina positioner mot målet ”en allt fastare union”. I Barrosos öppningstal på EMU-konferensen i Bryssel i maj slog han fast att ”att den nuvarande utformningen av euroområdet bara är tillfällig, eftersom alla medlemsstater utom två (Danmark och UK, som har opt-outs, vår kommentar) är avsedda att bli fullvärdiga medlemmar i EMU i enlighet med fördragen”.

Uttalandet är ett hot mot svensk demokrati. Sverige har inget formellt undantag och irritationen i Bryssel är stor över att Sverige inte redan gått in i valutaunionen, trots att vi i stort sett är det enda land som uppfyller villkoren för medlemskap. Att svenska folket har sagt ett rungande nej till euron i folkomröstning spelar ingen roll för Barroso.

Kommissionen försöker nu desperat att rädda valutaunionen. Förslag om ytterligare maktkoncentration till Bryssel haglar. En summering visar att kommissionen nu kräver inte mindre än fyra nya unioner:  

·      En bankunion - gemensam banktillsyn, enhetliga kapitalkrav, insättargarantier och regler för hur banker ska räddas/avvecklas.

·      En fiskal union – budgetpolitiken styrs i Bryssel.

·      En politisk union - nationalstaterna blir delstater styrda politiskt från Bryssel.

·      En social union – samordnad arbetsmarknads- och socialpolitik.

Det pågår nu ett intensivt arbete i kommissionen för att skapa ”en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union”. Projektet har fått namnet EMU 2:0 för att förmedla en bild av modernitet.

Men svenska folket röstade alltså nej till euron för 10 år sedan med 56 % mot 42 %.  Riksdagens ledamöter var varken då och eller är nu representativa för svenska folket i denna fråga. 80 % var för euron för tio år sedan. Idag är det oklart hur riksdagens ledamöter de facto ställer sig men 80 % av folket är mot enligt opinionsmätningarna. Och riksdagen kan med enkel majoritet när som helst föra in Sverige i valutaunionen.

Det är vanligt att avvisa diskussionen med att frågan inte är aktuell i dagsläget, men det är ett farligt argument. Det räcker med att EU avskaffar kravet på att ett land ska ha varit med i ERM 2 för att frågan ska aktualiseras för Sverige, eftersom vi formellt bygger vårt nej till euron på att vi inte uppfyller detta krav. Och turerna kring bankunionen och övriga unioner kommer att leda till ett läge inom ett år eller två då fördrag ska ändras och beslut fattas om vilka länder som ska vara med i vad. Vad säger riksdagens ledamöter då? I eurofrågan är faktiskt Sveriges riksdag ett hot mot folkviljan.

Riksdagens ledamöter skulle med en enkel åtgärd kunna visa svenska folket att vi tryggt kan lita på dem. Vi uppmanar därför riksdagens ledamöter att under den allmänna motionstiden som går ut nu på fredag den 4/10 lämna in en egen motion med förslaget att en mening från Riksbankslagen överförs till grundlagen, RF 9:14. Den lyder: ”Penningenheten i Sverige kallas krona och delas i etthundra öre. ”

Visa oss att ni respekterar folkviljan och tänker leva upp till folkomröstningens beslut, som ni lovade inför valet 2003. Vi ser fram emot talrika motioner i denna fråga och ett beslut i kammaren före den 14/12. Det skulle innebära att den nya riksdag som väljs den 14/9 2014 kan genomföra denna grundlagsändring. Därefter skulle det krävas två beslut med mellanliggande val och inte som nu enkel riksdagsmajoritet, för att föra in Sverige i eurozonen. Om våra folkvalda inte vill göra detta, måste folket fråga sig varför.

Jörgen Appelgren                                                   Nils Lundgren

Rune Andersson                                                     Åsa Löfström

Gunnar M Carlsson                                                Eva Nisser

Drude Dahlerup                                                       Anne-Marie Pålsson

Anders Ferm                                                             Gudrun Schyman

Per Gahrton                                                              Rolands Spånt

Margit Gennser                                                       Agneta Stark

Lena Gonäs                                                               Jörn Svensson

Sven Hagströmer                                                    Maj Britt Theorin

MaLou Lindholm                                                     Margareta Winberg

Sven Lindqvist                                                          Stefan de Vylder

För mer information:

Eva Nisser, 070-518 10 86, nisser@veraciter.se

MaLou Lindholm, 0414 72114, 25lindholm@telia.com

Licensavgift eller skattefinansierat?

Debattartikeln i DN idag tar upp en spännande fråga. Licenssystemet kom till i ett helt annat medielandskap än dagens. Om samma intäkter som idag genereras via licensavgiften levereras via skattsedel kan vi ta bort Radiotjänst, vi slipper ha folk som skall ut och pejla, hela administrationen kring licensinbetalningarna försvinner och vi får dessutom en extra bonus - vi slipper den fåniga reklamen.

Ursula Berge och Cecilia Stegö Chilò (http://www.dn.se/debatt/fornya-public-service-eller-lat-andra-aktorer-ta-over) pekar på att man skulle kunna använda riksbankens självständighet som mall för ett upplägg för public service. Utmärkt! Min gissning är att det i längden vore fördelaktigt för public service att sluta ett avtal som baseras på dagens intäktsnivå - hur många hushåll kommer i framtiden att skaffa sig tillgång till public service via en vanlig TV? Inte vet jag, men inte heller någon annan, men vi kan ju alla gissa hur många av dagens ungdomar som kommer att glida in i gårdagens mediekonsumtionssätt bara för att de blir äldre. Det tror inte jag.