Heliga tak som ramlar in

Vi har i tidningarna blivit informerade om att taket i EU-parlamentets byggnad i Strasbourg ramlat ner. Det har dock inte varit många politiska kommentarer kring detta. Skulle det varit ett annat tak än det heliga EU-taket som ramlat gissar jag att vi hade fått följande information.

När man byggde detta hus fick arkitekterna fria händer och ingen budget - det blev med andra ord storslaget och dyrt och nu vet vi att det dessutom är undermåligt konstruerat. Men tack och lov slapp EU äga byggnaden utan kunde vara hyresgäst. Så samlade Cecilia Malmström in 1 million namnunderskrifter för att flyttcirkusen till Strasbourg skulle upphöra. Det var naturligtvis ett slag i luften eftersom det står inskrivet i grundtraktaten att parlamentet skall vara en ambulerande cirkus. Men därefter fattar parlamentet ett viktigt beslut, nämligen att köpa byggnaden! Jag tror inte man ens behöver ha tagit ett betyg i ekonomi för att förstå att det är en usel affär att köpa ett hus som ingen annan kan tänkas vilja ha. Och nu står den nya ägaren, dvs Europas skattebetalare med ett hus där taket ramlat in. Idiotiska affärer görs mer geschwint med andras pengar.

Auktoritetstro

I gårdagens DN skriver Henrik Berggren om att han i klimatfrågan förlitar sig på konsensus bland experter. Det är generellt inte så tokigt att göra så - man kan och vill inte sätta sig in i varenda fråga som dyker upp. HB pekar också klokt på att tilliten till i det här fallet FN:s klimatpanel inte har något med vetenskaplighet att göra utan snarare liknar den auktoritetstro som i förgången tid rådde gentemot kyrkan.

I klimatfrågan liknar det som svepande brukar benämnas hela forskarsamfundets enighet mer en religiös attityd än en klassisk vetenskaplig. Expertkollektivets synsätt får inte ifrågasättas - och vi skall rakt av acceptera inte bara analysen utan också de föreslagna åtgärderna. Dessa riskerar att leda till att vi slår sönder marknadsekonomin och ställer till massvält i många fattiga länder.

Det finns forskare som tänker annorlunda. Och då menar jag välrenommerade, duktiga forskare. Det finns de som pekar på att vi dels vet alldeles för lite för att dra de långtgående slutsatser som klimatpanelens uttolkare gör, dels att vi kanske skall ifrågasätta hur vi använder våra ekonomiska resurser på bästa sätt. Anlägger man HB:s resonemang så kommer man aldrig fram till den debatten. Barbro Hedvall sa i Visby i somras att hon skämdes över att hennes tidning, DN, svek sitt uppdrag genom att driva sin klimatkampanj. Är det inte dags att seriöst granska de olika synsätten i klimatfrågan?

Det riktiga livet är tillräckligt omtumlande

Vilken vecka! Börjar i måndags i Mariefred. Gripsholms slott, ATG-ombud med biljetter till Drottningholms slottsteater, trevlig lunch i sittbrunnen, snabb titt på sjökortet påskyndar lunchen väldeliga. Kastar loss på väg mot l'opera seria. Vinden ökar, regnet piskar men självklart måste man kunna lägga till vid Drottningholm, eller hur? Med OE36-ans underbara överhäng brukar inget vara omöjligt men vi kan bara konstatera att den enda bryggan vi skulle kunna gå in till är Kungens och den är minst sagt otillgänglig. Jag var villig att i snäv kjol och högklackat ta mig genom tall och sten, över bron, fram till teatern, men nej. Det går inte att lägga till någonstans så det får bli Ålsten. Varmt tack till macken som upplät en plats i sista sekund. Taxi, paraplyer, gummistövlar och så äntligen framme. Alla vedermödor lyfte likt svanar och vi avnjöt en lustiger opera seria.

Så tillbaka till selen. Kanske går det att revolutionera den svenska högre utbildningen? Hopp väcktes efter ett berikande och stimulerande samtal med en person som inte bara kan spela sina nedärvda kort väl utan är full av kunskap, insikt och viktigast av allt, en alldeles egen kompass. Vi kämpar alla för det vi tror på men att ha en stadig kompass är nog bland det viktigaste vi kan föra med oss på färden.

Sen har vi den stora geopolitiska frågan öster ut - där finns inte bara Ryssland, Georgien, Tjetchenien utan allt vad vi i våra vildaste fantasier kan få ihop - dags att slå skon i bordet? Kan man älska det ryska folket och samtidigt hantera den ryska staten? Vi bör nog söka oss fram längst dessa virvlande och stormande fåror som skär in i våra själar och i våra landskap.

(s)könt att få betalt när man arbet(s)vägrar

Om jag kände Pär Nuder skulle jag skriva så här:

Hej Pär!
Kul att du skriver en bok. Även om just jag inte röstade på dig tror jag (med en kvalificerad gissning) att dina s-väljare trodde att de röstade in sina representanter som skulle ge järnet för "det finaste jobb en sosse kan få "(om man inte blir partiledare). Du valde att ta pengarna och skriva en bok (jag gissar att du också tar pengarna om det blir någon lukrativ försäljning - toppen - dubbel intäkt - inte för inte har du varit finansminister).

Nåväl. Ni sossar har ju i ryggmärgen en antipati mot folkomröstningar eftersom ni håller parlamentarismen som det avgörande forumet. Detta för att ni anser att parlamentarikerna är initierade och sätter sig in i alla svåra frågor och kan, för vår räkning göra initierade bedömningar. Men vad säger du om alla de som ansåg sig ha läst förslaget till konstitution för Europa, föregångaren till Lissabonfördraget, men som inte kunde besvara en enda fråga när SVT intervjuade? Vad tänkte du om dem, som likt dig inte deltar i riksdagsarbetet - tror du att de följt och behärskar alla viktiga frågor som jag och de övriga ca sju miljoner röstberättigade lagt i era händer?

Kanske något att fundera över när du ligger i hängmattan (på sossarnas Fårö?) för vilket jag och de övriga sju miljoner svenskarna betalar dig ca 60 000 per månad för - hoppas du ramlar ur både hängmattan och riksdagen.