Thanksgiving 300 år före NEP

Om du inte redan visste bakgrunden till Thanksgiving så läs den här artikeln: http://www.independent.org/newsroom/article.asp?id=2378. Nästan precis 300 år före det att Sovjetunionen var tvungen att se till att det kom fram någon föda till befolkningen trots kolchossystemet och införde möjligheten till att själv styra över en liten jordlott (NEP - nya ekonomiska politiken - Novaja Ekonomitjeskaja Politika) gjorde man en likartad lösning i USA som blev upptakten till Thanksgiving.

I EU:s mest skeptiska land vill 60 % folkomrösta

Nu tror du att det gäller något påfund från någon skeptisk bondläpp, eller hur? Men så icke, nu talar vi om ett land mitt i Europa, som varit minst sagt involverad i de två världskrigen på ett extremt och intimt sätt. Jag talar om Österrike och citerar EUObserver:

"The Austrian public is the most eurosceptic in the union - only 28 percent had a positive view of the EU in a June 2008 survey, the lowest among all 27 states.
The majority of Austrians also wanted a referendum on the Lisbon treaty, with 59 percent saying they wanted a popular vote in a Gallup poll in April 2008."

Bondläppar är vi allihopa, du mä och ja mä.

Plattitydernas parlament världsrekordinnehavare

Förstår inte varför jag följde debatten i Europaparlemanetet för man kan ju inte med bästa vilja i världen påstå att det ens är lite minikiva att höra hur särintresse efter särintresse ställer sig upp och talar om för varandra hur stolta de är över att de nu skall vara så goda och se till att lösa fetmaproblemet bland Europas 6-10-åringar genom att anslå medel till frukt. Frukt som naturligtvis odlas i Europa - fattas bara annat. Innebörden av uttrycket att klappa varandra på ryggen är övertydlig i EP.

Två negativa röster gjorde sig hörda och då blir överheten förbannad: att komma och påstå att dessa goda människor, genom att leverera frukt till Europas barn, märka med en EU-symbol och med information i skolorna om varifrån frukten kommer, håller på med propaganda är skandal och oförskämt. Och detta kallar de debatt. Hur har mänskligheten kunnat kommat hithän? Det är nog ett extremt svårslaget rekord i plattityder som hoppar fram ur parlamentsledamöters och kommissionärerers munnar i Strasbourg och Bryssel.

Cementen blandas för den nya EU-muren

Vi minns euforin när Berlinmuren började rivas den 9 november 1989. 20 år senare, 2009, hoppas våra nya europeiska ledare att ett nytt murprojekt skall sjösättas, cementblandaren går på högvarv. Den nya muren byggs mellan EU-eliten och folken i Europa och den byggs runt om EU-komplexet mot den kringliggande världen.

Just nu, i kväll, har debatten avslutats i Sveriges riksdag. De satte inte bara punkt för debatten utan också för en fri, självständig nation. Vi, det svenska folket, har valt representanter som inte ens tar ställning i en av vår tids största frågor. De fegar ur och säger varken ja eller nej -riktiga pastor Janssonfigurer. Och sådana har vi valt. Se till att med kryssningens hjälp bli av med dessa typer i nästa val - med hjälp av sin lön sköter de cementblandaren i stället för sitt demokratiska uppdrag.

Demokratins historiskt skälvande ögonblick

Inte förrän igår kväll på Junilistans debatt om Lissabonfördraget förstod jag de folkvaldas tolkning av ordet demokrati. De menar eliternas demokrati. För folket tycker de att det räcker med klotterplanksdemokrati.

Där sitter våra folkvalda och talar om att vi skall nu bli "kaxigare" (Christoffer Järkeborn, m) - kaxa på med våra 2 procents röstandel och se vart det leder. Varför har vi inte sett denna kaxighet under de 14 år som vi varit med? Det normala är att Sverige ligger platt som en flämtande flundra på båtdäck och vill vara med på allt.

Där sitter våra folkvalda och säger att Lissabonfördraget ger EU en stark röst i världen för freden så att inte den uschliga transatlantiska länken skall dominera. Påpekandet att om vi redan hade haft ett Lissabonfördrag i kraft så hade Sverige, som jobbar som en ivrig bäver på att skicka våra ungdomar till krigshärdar, med all sannolikhet haft de i Irak tillsammans med det förskräckliga USA. Vad blir då svaret? Det hade varit toppen om det varit svenskar i Irak i stället för amerikanare! Kanske kan försvarsministern ta Abir Al-Sahlani (c) som sin personliga rådgivare?

Vi hade i alla fall möjligheten att lyssna på en folkvald med en världsunik begåvningsprofil. Désirée Pethrus Engström (kd) kunde nämligen berätta för oss bondtölpar från Europas avkrok att vi nu äntligen får ett lättläst dokument som alla folken i Europa kan förstå. Vad gör hon på riksdagsbänken när hon besitter en sådan unik förmåga att läsa oläsliga dokument?

I SvD, Brännpunkt, onsdag, skriver Cecilia Malmström: "det finns ett starkt folkligt stöd för en sådan utveckling" (dvs att Lissabonfördraget ska börja gälla). Hon har tydligen inte läst en enda opinionsmätning. I vilken bunker befinner hon sig?

Kära folkvälda, ni har hela makten och härligheten i era händer och ni brukar dem i eget intresse. Den svenska nationalstatens självständigheten delar ni ut med slogans som "smalare och vassare" som om ni vore en pr-byrå för trancherknivar. Demokratin står inför ett historiskt skälvande ögonblick. Folkets dom kommer att komma, frågan är bara när.

Yes, we can

Läs Hanne Kjöllers kolumn i dagens DN. Där pekar hon på att självrespekt är en förutsättning för att kunna respektera andra (liksom att man måste kunna älska sig själv för att älska andra) och att en egen försörjning är grundläggande. En självklarthet? Nej, för då skulle väl politiken redan ha möjliggjort detta? Egen försörjning är vägen till självrespekt, inte bidrag. När ett bidragssystem tillåts växa och bli något mer än en livlina, växer främlingsfientlighet. Tunga system reformerar sig inte inifrån. Konkurrens är lösningen. Bidrag måste få konkurrens från avlönade, vita jobb. Men det räcker inte för att förändra attityder och system. Ett alexanderhugg måste kanske till? Hanne Köllers analys inger hopp: yes, we can change!

Är det idéerna som vinner?

I floden av kommentarer till Obamas valframgång säger många politiker att det är idéerna som alltid vinner. Hade inte finanskrisen kommit emellan hade förmodligen McCain vunnit. Nu vann Obama. Om det var idéerna som bär fram USA:s näste president så måste man fråga sig varför finanskrisen, som anges i exit polls som viktigaste faktor, blev avgörande. Och visst vet vi att plånboksfrågor spelar en avgörande roll - se bara på maxtaxans plötsliga uppdykande kort före valdagen och den framgång det medförde. Det är alltså egoismen som driver. Inte "change" och "yes, we can" för "the United States of America"? Politik borde inte vara till för att ge särintressen mer i egen plånbok, utan för visioner om en framtid.

Apropå visioner - inte fylls man av framtidstro och ett bultande hjärta när man hör de svenska toppolitikernas kommentarer. Producerar ett litet land små politiker?