Licensavgift eller skattefinansierat?

Debattartikeln i DN idag tar upp en spännande fråga. Licenssystemet kom till i ett helt annat medielandskap än dagens. Om samma intäkter som idag genereras via licensavgiften levereras via skattsedel kan vi ta bort Radiotjänst, vi slipper ha folk som skall ut och pejla, hela administrationen kring licensinbetalningarna försvinner och vi får dessutom en extra bonus - vi slipper den fåniga reklamen.

Ursula Berge och Cecilia Stegö Chilò (http://www.dn.se/debatt/fornya-public-service-eller-lat-andra-aktorer-ta-over) pekar på att man skulle kunna använda riksbankens självständighet som mall för ett upplägg för public service. Utmärkt! Min gissning är att det i längden vore fördelaktigt för public service att sluta ett avtal som baseras på dagens intäktsnivå - hur många hushåll kommer i framtiden att skaffa sig tillgång till public service via en vanlig TV? Inte vet jag, men inte heller någon annan, men vi kan ju alla gissa hur många av dagens ungdomar som kommer att glida in i gårdagens mediekonsumtionssätt bara för att de blir äldre. Det tror inte jag.

Har ni inga fotbojor kvar?

Det är ju inte så sällan man hör nyheter om kvinnor och barn som måste byta identitet och flytta. I morse sa de på nyheterna att många barn har problem med att de inte får vara med på klassfotot, att de egentligen heter något annat än vad klasskamraterna tror och det är lätt att föreställa sig hela raddan av problem som dyker upp. De har fått hemlig identitet. Den är dock bräcklig, för av misstag råkar tydligen den röjas då och då av förskola eller skola s och så är deras karusell igång igen.

Varje gång jag hör om individer som måste få skyddad identitet så tänker jag så här:

1. en myndighet har beslutat om att en person måste skyddas

2. jag gissar att det inte är så vanligt att det är ett helt gäng av rasister och maffia som utlöser det, även om det naturligtvis också förekommer, utan förmodligen en manlig närstående

3. varför sätter man inte fotboja på den person som utlöst hela hotbilden?

Jag förstår att vi har ett rättsvårdande system men det ter sig minst sagt märkligt om det rättsvårdande systemet inte skulle kunna gå i takt med andra myndighetsutövare. Känslan av att det är något skumt med att man skall gömma offren för hoten och inte dem som hotar kommer aldrig att släppa.