Mycket arbete, pengar och personalresurser har lagts på att ge lärare legitimation efter mönster från läkarnas. Allt i syfte att återskapa lärarnas status. Den bygger på att det skall finnas krav som bara en gedigen utbildning kan ge.
Hur kommer det sig då att man samtidigt skapar olika short cuts och quick fix in till läraryrket? Vem skulle låta sig opereras av läkaren som just genomgått sommarkurser Teach Med? Eller ta behandling från läkaren som hade fått lov att skippa AT-tjänstgöringen?
Svaret är nog tyvärr en blandning av önsketänkande och hybris plus att det är så mycket billigare. Men det är inte statushöjande kvalitetstänkande. Det kostar mycket mer, men har i stället stora möjligheter att nå målen.
söndag 8 december 2013
lördag 7 december 2013
Apropå PISA-utvärderingen
Är det de 13 respektive 26 procenten friskolor i grundskola
och gymnasium som gör det? Är det för att betyg nu ges från år 6 i stället för
år 8, eller för att de alls ges? Är det för att skolan är kommunal och inte
statlig? Är det kepsarnas och mobiltelefonernas fel? Skol- och
utbildningsdebatten handlar om mängder av olika personliga och politiska
käpphästar som i huvudsak fungerar som slagträn men som inte avgör hur det går
för våra barn och ungdomar. Debatten hamnar i att får vi bara bort det fria
valet (vänstern), höjer lärarlönerna (facket) eller inför betyg och katedrar
(högern), så löser sig allt till det bästa. Men alla som sysslar med skola och
utbildning vet egentligen att det inte alls är så.
Oavsett politisk färg vet alla vad som är den avgörande
faktorn för hur det går för eleverna: läraren. Vad som gör en bra lärare finns
det många åsikter om, men vi stöper ändå alla i samma form. En form som visat
sig ha mycket stora brister.
Skola och lärarutbildning är stora, tunga kolosser. Skolan
är landets största arbetsplats, lärarutbildningen är universitetens största
utbildning. Alla som satt sig in i stora enheters utvecklingsförmåga vet att de
aldrig förmår reformera sig inifrån. Forskningen på området visar detta mycket
tydligt. De människor och de strukturer som finns i det etablerade systemet har
enorm motståndskraft mot grundläggande förändring. Det krävs ett yttre tryck,
det vill säga konkurrens. Många förknippar konkurrens med något som är
otrevligt, men västvärldens fantastiska utveckling vetenskapligt, ekonomiskt
och kulturellt under den moderna tiden bygger helt och hållet på vad som kallas
institutionell konkurrens. Att inte allt stöps i samma form.
Vi förblir inte en avancerad kunskapsnation med excellenta
universitet om inte skolan ger våra barn och ungdomar en gedigen
skolutbildning. Vi kan inte avskaffa ungdomsarbetslöshet och social utslagning
om inte skolan ger våra barn och ungdomar en gedigen skolutbildning. Därför är
en högklassig lärarutbildning nyckeln till kultur, ekonomisk framgång och
social rättvisa, dvs. nyckeln till Sveriges framtid. Ett gott samhälle för alla
människor, oavsett studiebegåvning och socialt och nationellt ursprung.
Vad är då lösningen? Min lösning, som får stöd inte bara
från de främsta forskarna i världen på området utan också från inhemska
forskare som vågar frigöra sig från det stora tryck som utbildningselitens
insiders utövar, är en ny fristående topputbildning. En lärarutbildning som
inte dras med ett arv av gamla strukturer, gamla föreställningar och ett mer än
halvsekelgammalt pedagogiskt etablissemang. En helt ny lärarhögskola som
självständigt kan utveckla sin verksamhet i nära kontakt med internationell
forskning och sikta till absolut toppkvalitet. En självständig lärarhögskola i
stiftelseform som inte har vinstintresse utan söker frihet inom forskningen. En
självständig lärarhögskola - Johan Skyttes högskola - som gör lärarna till en elitgrupp, återställer
läraryrkets status och kan fungera som en katalysator för hela landets
lärarutbildning .
onsdag 2 oktober 2013
Värna kronan, värna vår självständighet!
Till riksdagens ledamöter
EU:s valutaunion är i djup kris. Men kriser är gyllene tider
för Bryssel. Det är då etablissemanget kan flytta fram sina positioner mot
målet ”en allt fastare union”. I Barrosos öppningstal på EMU-konferensen i
Bryssel i maj slog han fast att ”att den nuvarande utformningen av euroområdet
bara är tillfällig, eftersom alla medlemsstater utom två (Danmark och UK, som
har opt-outs, vår kommentar) är avsedda att bli fullvärdiga medlemmar i EMU i
enlighet med fördragen”.
Uttalandet är ett hot mot svensk demokrati. Sverige har
inget formellt undantag och irritationen i Bryssel är stor över att Sverige
inte redan gått in i valutaunionen, trots att vi i stort sett är det enda land
som uppfyller villkoren för medlemskap. Att svenska folket har sagt ett
rungande nej till euron i folkomröstning spelar ingen roll för Barroso.
Kommissionen försöker nu desperat att rädda valutaunionen.
Förslag om ytterligare maktkoncentration till Bryssel haglar. En summering
visar att kommissionen nu kräver inte mindre än fyra nya unioner:
·
En bankunion - gemensam banktillsyn, enhetliga
kapitalkrav, insättargarantier och regler för hur banker ska räddas/avvecklas.
·
En fiskal union – budgetpolitiken styrs i
Bryssel.
·
En politisk union - nationalstaterna blir delstater
styrda politiskt från Bryssel.
·
En social union – samordnad arbetsmarknads- och
socialpolitik.
Det pågår nu ett intensivt arbete i kommissionen för att
skapa ”en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union”. Projektet har
fått namnet EMU 2:0 för att förmedla en bild av modernitet.
Men svenska
folket röstade alltså nej till euron för 10 år sedan med 56 % mot 42 %. Riksdagens ledamöter var varken då och eller
är nu representativa för svenska folket i denna fråga. 80 % var för euron för tio år sedan. Idag är det oklart hur
riksdagens ledamöter de facto ställer
sig men 80 % av folket är mot enligt opinionsmätningarna. Och riksdagen kan med enkel majoritet när som helst föra in Sverige
i valutaunionen.
Det är
vanligt att avvisa diskussionen med att frågan inte är aktuell i dagsläget, men
det är ett farligt argument. Det räcker med att EU avskaffar kravet på att ett
land ska ha varit med i ERM 2 för att frågan ska aktualiseras för Sverige,
eftersom vi formellt bygger vårt nej till euron på att vi inte uppfyller detta
krav. Och turerna kring bankunionen och övriga unioner kommer att leda till ett
läge inom ett år eller två då fördrag ska ändras och beslut fattas om vilka
länder som ska vara med i vad. Vad säger riksdagens ledamöter då? I eurofrågan är
faktiskt Sveriges riksdag ett hot mot folkviljan.
Riksdagens
ledamöter skulle med en enkel åtgärd kunna visa svenska folket att vi tryggt
kan lita på dem. Vi uppmanar därför riksdagens ledamöter att under den allmänna
motionstiden som går ut nu på fredag den 4/10 lämna in en egen motion med
förslaget att en mening
från Riksbankslagen överförs till grundlagen, RF 9:14. Den lyder: ”Penningenheten i Sverige kallas krona och
delas i etthundra öre. ”
Visa oss att
ni respekterar folkviljan och tänker leva upp till folkomröstningens beslut,
som ni lovade inför valet 2003. Vi ser fram emot talrika motioner i denna fråga
och ett beslut i kammaren före den 14/12. Det skulle innebära att den nya
riksdag som väljs den 14/9 2014 kan genomföra denna grundlagsändring. Därefter
skulle det krävas två beslut med mellanliggande val och inte som nu enkel
riksdagsmajoritet, för att föra in Sverige i eurozonen. Om våra folkvalda inte
vill göra detta, måste folket fråga sig varför.
Jörgen
Appelgren Nils
Lundgren
Rune Andersson
Åsa
Löfström
Gunnar M
Carlsson Eva
Nisser
Drude
Dahlerup Anne-Marie
Pålsson
Anders Ferm Gudrun
Schyman
Per Gahrton Rolands
Spånt
Margit
Gennser Agneta
Stark
Lena Gonäs Jörn
Svensson
Sven
Hagströmer Maj
Britt Theorin
MaLou
Lindholm Margareta
Winberg
Sven
Lindqvist Stefan
de Vylder
För mer information:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)